Jag har fått frågan många gånger varifrån jag har fått mitt intresse för teknik, datorer och prylar. Varje gång vill jag svara att jag växt upp i ett hem fullt med tekniska prylar, eller att min mamma eller pappa var datorintresserade eller att jag skruvade isär min första dator i molekyler för att det var så roligt att sedan få bygga ihop den igen. Men svaret är tyvärr ingetdera.
Som grabb född på 1980-talet, uppvuxen i en arbetarfamilj ute på landet utanför Halmstad så hade jag varken tekniska gadgets i överflöd eller föräldrar med teknikintresse. Jag och mina två bröder hade det helt ok ställt med kläder, mat och någon resa till solen mellan åren. Vi hade också en mamma och pappa som älskade oss över allt annat och som båda hade fasta jobb, mamma jobbade för det kommunala bostadsbolaget och pappa med ventilation och fastighetsvård. Min och mina bröders uppväxt handlade mycket mer om sport och fotboll än om datorer och teknik, men teknikspåret fick sin start i början på 90-talet när vi fick vår Commodore 64, en maskin vars start under 80-talet kom att förändra vårt samhälle.
Efter ett avbrutet mikrochip-projekt under 1981 föddes tanken till en ny dator som skulle revolutionera världen. Nyckeln var minnet, det som kallas för RAM (Random Access Memory), där data lagras tillfälligt för att stötta de aktuella beräkningar processorn gör. Ju mer RAM, ju mer data finns tillgängligt snabbt för processorn och ju snabbare kan datorn jobba (still true!). Commodores chef på den tiden, Jack Tramiel, skapade därmed en unik dator med 64 kilobyte RAM som var dubbelt så mycket minne mot vad andra konkurrerande datorer på marknaden hade tex Apple II. Commodore 64 blev omåttligt populär hos konsumenterna och blev den mest sålda datorn genom tiderna med 17 miljoner sålda exemplar. Ett av de många exemplaren hamnade hos mig och mina bröder på Salviavägen 13 i lilla byn Gullbranna några mil söder om Halmstad.
Jag minns inte riktigt när vi fick hem datorn eller när vi packade upp den men jag minns hur jag sitter framför den med diskettstationen jämte. Trycker in vad som nu känns som världens mest otympligaste lagringsenhet och fäller ned stopp-flärpen för att höra hur allt rasslar igång. It’s a kind of magic. Jag stirrar på blåa skärmen och tänker att jag ska bli en stor hacker, en sådan man läst om som gäckat stora myndigheter i USA och gjort sig märkvärdiga. Jag ska minsann lära mig allt, med min Commodore 64 ska jag ta över världen.
På en diskett till Commodoren fanns det inte mycket lagringsutrymme, och även dess efterföljare var väldigt begränsande och så klart anledningen till varför de inte existerar idag. Men vi ska inte glömma vilken möjliggörare det var på den tiden på 80-talet, disketten gjorde det möjligt att göra mer än bara det som fanns just nu i datorn. Det fanns alltså mer, det kunde hända mer, det kunde bli mer.
Förutom diskettstationen så hade vi en handkontroll, den svarta styrspaken med de röda knapparna på. Inte världens skönaste grepp men den gjorde jobbet. Och så hade vi kassettbandspelaren. Nu tänker du som vet vad en kassettbandspelare är, att den spelade upp ljud men nej den fungerade som diskettstationen som en lagringsenhet. Den var billigare än diskettstationen men mycket långsammare, och blev populär i Europa medan diskettstationen erövrade USA-marknaden. Kassetterna lagrade alltså informationen på banden, och skulle du starta igång ett spel så fick du antingen spola fram till rätt plats på bandet genom att använda räknaren på sidan eller helt enkelt vänta medan det spelades fram till rätt ställe. Då det tog väldigt lång tid så utvecklades också vissa enkla spel i datorn som du kunde spela under tiden du väntade på att kassettbandspelaren skulle bli klar!
Självklart utvecklades många spel till Commodoren, det var ju huvudsyftet i hushållen för datorn på denna tid. Internet kom inte förrän senare så du satt inte direkt och slösurfade som idag.
Jag minns klart Bubbles-spelet, mest för den upprepande, irriterande men trallvänliga melodin. Många tror än idag att spelet heter “Bubbles bubbles” eftersom du spelar genom att blåsa bubblor som fångar motståndarna, men det riktiga namnet är “Bubble Bobble”. Alla spel har ju också en handling och för detta spel så har Bubs och Bobs flickvänner, Betty och Patty blivit bortrövade. Den elaka Grumple Grommit har tagit dem och Bub och Bob måste ta sig igenom 100 nivåer för att slutligen möta Grumple och klå honom.
Många timmar spenderade jag framför denna dator, eller “dumburk” som den också kallades för att dåtidens generation tyckte den fördummade barnen, med en stark drivkraft att förstå hur den fungerade och hur den skulle möjliggöra framtiden. Hur diskettstationen och kassettbandspelaren kopplades in, hur styrspaken kunde få saker att hända på skärmen. Vad “kod” egentligen var och vilka som kunde lära sig det och hur det fungerade. Här lades grunden till mitt teknikintresse som idag är en stor del av min vardag både privat och i jobbet.
Med min Commodore 64 skulle jag ta över världen, och med efterföljande Amiga och Sega Mega Drive så fanns det alltid ett teknikspår jämte mitt ivriga sportande. Vilken var din första dator, kanske hade du Commodore 64 som jag eller en Apple II? Med några spännande tillbehör? Vad minns du som idag har format ditt intresse för prylar och teknik?
