I förra helgen var vi på Dollys vid Skanstull och åt riktigt fet steakhouse-mat. Det var riktigt nice. Det var Lena, jag, min bror Robert och hans tjej Emmah som krängde amerikansk stylad mat hela kvällen.
Det började bra med att ge oss amerikanskt stora menyer, stora som vanliga dagstidningar ungefär. Och de var utformade på amerikanskt sätt som en cowboymeny liksom, ni förstår säkert. Till förrätt blev det (så klart?) majskolvar som serverades i en hink (!) tillsammans med smör. Robust och trevligt, och så fick man våtservetter till att torka av sig med efteråt. Till det åt vi också nachochips och dipsåser. Mmmm, nästan så att magen kurrar nu i efterhand när jag tänker på maten.
Miljön på restaurangen var mysig och trevlig, och lantligt amerikanskt inrett. Javisst ja, servitören pratade bara amerikansk engelska också, det satte ju pricken över i:et med stämningen och miljön.
Till huvudrätt körde jag en fet köttbit medan Lena tog smaskiga revbensspjäll (s k Sweet mamas baby back ribs). Alla rätterna hade roliga amerikanska namn. Emmah tog också en fin köttbit medan min bror satsade på en kyckling, en hel grillad kyckling. Det åt han själv. Jag och Emmah fick välja hur vi vill ha vårt kött tillagat, jag valde medium och Emmah well done. Min var dock nästan rare och Emmahs närmare medium så eftersom Emmah var gravid var vi tvungna att skicka in den till kocken igen. Jag tror kocken tog det bra.
Och så var det där amerikanska med att ha salt i pepparkaret, eller förresten är det svenskt? Jag vet att min mormor också har det, fast i och för sig säger det inte så mycket mer än att hon är för gammal för att minnas vilken som är vilken av karen.
Mmmmm vattnas i munnen bara jag tänker på majskolvarna!
Mmmmmmmmmajskolvar…
Mmmmm vattnas i munnen bara jag tänker på majskolvarna!
Mmmmmmmmmajskolvar…