“Jaaaaag gåååår och fiskaaaaarr… oooohhh oooohhh ohhhh”. Usch, nä ska inte morgonsjunga. Ni fattar
Det finns inte mycket som står på agendan för småbarn, det är mest just äta, leka, sova och skrika. Det är bara att en själv att fatta det och gilla läget, mystiden när Elvira var bebis är över. Nu gäller det att spänna upp galoscherna och hänga med i hennes tempo, och hur jag ska orka det och samtidigt jobba mer än snittet vet jag inte än.
I helgen fick jag dock en liten gnutta mys, hon var så himla trött att hon somnade jämte mig i soffan. Vilken sötnos hon är! Hon har verkligen blivit så stor, och det går så fort nu allting! Hon lär sig nya saker hela tiden och hennes rörelser och läten blir mer och mer “dedikerade” till ändamålet och inte bara rabbel. “Titta” är ju ett välanammat ord hittills.
[pe2-gallery style=”margin:6px;” ]
[/pe2-gallery]
Hon är så ljuvlig, snart kommer farmor och puzzar igen :)
Och vi längtar också massor!!