Igår pratade vi lite om de bävrar som börjat att dämma upp ån nedanför Ingegerds hus. Tydligen har de varit väldigt duktiga de små liven och dämt upp riktigt bra. En gång lite väl häftigt så att deras bygge fick rivas ned. Men inte slås deras ambition ned för det utan det byggdes upp igen.
Vi tog en lite länge promenad och passade på att passera deras bygge, det var smått fantastiskt att se faktiskt. Tyvärr hade jag inte någon kamera med mig men ni vet ju hur det kan se ut säkert. Det var en liten å som var kanske 1-1,5 m bred som de däm upp med massa grenar kanske knappt 1 meter djupt. Sedan hade kvistar och slamm täppt till efterhand och stoppat vattnet.
Läste om bävrar på Wikipedia och det finns bara två arter; europeisk och kanadensisk bäver. Det största dammbygget har man funnit i USA 1997 och var ca 850 meter långt (!). Vilket bygge det måste ha varit.
För 10 000 år sedan dog en tredje art ut, en jättebäver som kunde bli 2,5 meter lång med en svans på nästan en meter på bredaste stället. Helt crazy, tänk om den levt fortfarande!
En bäver brukar bara gnaga igenom 2/3 av en trädstam och sedan vänta på blåsigt väder så att trädet fälls. De tuggar alltså inte själva igenom hela. Detta är ett fenomen som man tydligen studerat om.
Tråkigt att vi inte såg någon på vår promenad men samtidigt hade vi heller inte trott det. Vi tog en promenad på lite småvägar och gick bland annat en låååååång raksträcka som tidigare varit en järnväg. Det är nog bara jag av oss med min allergi som njuter i detta varma muliga väder av allt småregn.
