Det finns väl ingen som har undgått att se, höra eller läsa om den senaste skandalen på Gotland och då pratar jag inte om brats som besöker Visby utan om f.d landshövdingen Marianne Samuelsson. Turerna har gått fort, men tur var så har hon plockats bort från sin betydelsefulla post som landshövding – och bra är väl det för gotlänningarna och för Sverige. Men har vi verkligen blivit av med henne?
Det började med en hemlig inspelning där hon uttalade sig om att rika och betydelsefulla människor som bodde på ön lättare kunde få dispens från strandskyddet. Det gällde då Max Hanssons bygge på östra Gotland som fick dispens från strandskyddet – en dispens som Naturvårdsverket nu har överklagat.
När inspelning uppdagades hamnade hon direkt i strålkastarljuset och ifrågasattes. Då sa hon att hon hade blivit förd bakom ljuset av en illojal medarbetare, ett utspel som hon senare inte ville prata om. Idag i nyheterna beklagade hon sig och sa att hon hanterat allt klantigt och ska ta några veckor semester innan hon träffar regeringen för att få reda på vad hon ska jobba med framöver (säkert en skattebetald semester).
Man kan ju nu tycka att hennes förtroende för att göra något som helst för en offentlig verksamhet är förbrukat. Nä, då får hon behålla sin lön som hon hade som landshövding (runt 80 000 :-/mån), blir placerad på Regeringskansliet på “Elefantkyrkogården” och får den luddiga titeln Generaldirektör. Generaldirektör för vad kan man fråga sig.
Det är fantastiskt märkligt, eller håller ni inte med? Vad håller regeringen på med? Varför behålla henne, det är väl bara att kasta ut henne? Denna så kallade “Bygglovsskandal” börjar lukta “Regeringsskandal”. Och genom Elefantkyrkogård, gör inte Regeringen samma misstag som Mats Odell beskyllde Samulesson för att ha gjort på Gotland – att skapa en gräddfil för “viktiga” personer i samhället?
