Lenas dator sa upp sig häromdagen. Som arbetsgivare tog Lena det väldigt hårt, men i avsaknad av tillgång till en snabb och ny dator har hon gått tillbaka till sin urgamla Packard Bell som legat på hyllan och samlat damm.
Pavillion-datorn sa upp sig med brak och dunder nästan, eller snarare rök och gnistor. Den hade krånglat lite med laddningen och ibland så glappade den men den hade alltid funkat efter att man juckat lite med sladden.
För någon dag sedan hörde jag bara Lena gasta i soffan att jag var tvungen att komma. 
Det formlingen spritte ut gnistor och rök från själva sladden så jag var tvungen att slänga ut den på klinkergolvet vi har vid ytterdörren. Damn, jag har aldrig sett en datorsladd bli så förbannad tidigare. Och man blir lagom macho med en sladd i handen som det sprutter gnistor från när man står mitt i sitt vardagsrum. Var ska man lägga den – på sin snygga matta eller på sitt fräscha parkettgolv? Samtidigt kan man väl inte beskylla HP, det kan väl hända alla elektriska muckajonger som behöver strömtillförsel.
Nåja, det slutade med att Lena nu antingen får köpa en ny laddare eller en ny dator. Datorn har några år på nacken så det blir nog en helt ny, och det blir troligen ingen HP. Som tur var fanns det tillräckligt med energi kvar i burken så att hon hann göra en backup.
