Elvira växer så att det knakar så det är nästan svårt att följa med. Idag blir hon 6 månader (!!!!!) – grattis gumman! Och då ska hon enligt böckerna och experterna gå in nästa fas i form av iakttagande och medvetna handlingar. Vi har märkt att hon har blivit mycket mer aktiv den senaste tiden vilket är jättekul. Hon är med mer känns det som och både skrattar och leker. Hon har ju blivit riktigt aktiv på golvet också sedan hon lärde sig att rulla både från mage till rygg och tvärtom. Sedan dess har det bara rullats runt och där du lägger ner henne hittar du nästan aldrig henne igen. Snarare gäller det att leta i nästa rum eller under bordet.
Det är fortfarande mycket ätande och sovande. Självklart är det roligast när hon är vaken fast så kommer det dagar med lite sömn själv och då är det ganska skönt om hon också har en sov-dag. Hennes läten är väl desamma egentligen, kanske lite högre ibland och mer frekvent. Men ja du förstår ju lika mycket av jollrandet som tidigare – alltså i princip ingenting.
För er som inte träffat Elvira så tänkte jag att jag skulle pröva att göra en liten beskrivning. Det är en väldigt snäll bebis säger många, en som inte skriker så mycket och som skrattar nästan hela tiden. Hon är (tyvärr) mest lik sin mamma till utseendet så jag får satsa på att hon fått pappas intellekt. Får testa så fort jag kan med en massa kuber och korsord eller något för att se om hon är Mensa-material. Elvira är lite mammig men det beror mest på att hon är med mamma dagarna i ända. Hon gillar inte ärtor vilket troligen är från pappas gener och tycker att banangröt är det godaste som finns på jorden. Allt hon greppar och tar tag i, och det är i princip allt som passerar hennes näsa oavsett om hon medvetet ser det som passerar eller inte, stoppas i munnen för smaktest. Det mesta smakar illa förstås och det som är luddigt är inte så gott på tungan. Ja, och så är hon förstås världens sötaste bebis men vem tycker inte så om sin bebis som förälder?
0 thoughts on “En växande bebis”