Internet detox i Turkiet

Efter en halv vecka i soliga Turkiet känner jag att det rycker lite lätt i fingrarna så fort jag närmar mig mobilen eller iPaden. Det kallas visst för abstinens. Det pågår en vecka på avvänjning från ständig uppkoppling mot internet eftersom det varken finns wifi eller surfdator för gäster här.

I alla fall var det vad jag trodde när vi kom till hotellet. Jag upptäckte wifi igår i trapphuset med så dålig täckning att det inte nådde rummet alls, ens med en plupp på mobilen. Men jag har lyckats hålla mig undan från att fråga efter lösenordet och är stolt över det, trots att jag inte ser något fel med mitt beroende.

Likt Thailand erbjuder de flesta caféer och barer gratis wifi för sina internetberoende gäster. Sådan precis som jag själv med ett utbrett beroende av information och status. Inte status som i titel som Sir eller Greve utan status som i Facebook, Twitter och blogg. Statusar som inte är fasta eller medfödda, utan som förändras, förädlas och förtjänas.

Jag likt många av mina vänner “hänger” mycket på nätet. Varför då? Varför “slösa” på värdefull tid i livet genom att stirra på upplysta pixlar, som flera tjatar om. Visst är vi internetberoende och får abstinens när vi är på turkisk semester-detox, men vi längtar inte efter att “slösa” tid på nätet utan längtar efter att umgås med varandra på vår gemensamma mötesplats, som är just internet. Det är lättillgängligt, enkelt och roligt, så vi kan vara en del av varandras vardag oftare och med flera samtidigt. När vi inte är uppkopplade förlorar (!) vi därför värdefull tid med varandra.

Sedan är livet fullt av prioriteringar, både på arbetet och hemma. Nu är jag på semester med familjen och vill aktivt prioritera mycket tid åt dem. Så även om det rycker i fingrarna är jag glad att kunna skriva detta inlägg i offline-läge när barn och fru vilar i solen.

Det går faktiskt att göra ganska mycket offline när jag bloggar, däremot så klart svårare att uppdatera Facebook-statusen. Även om jag prioriterar familjen högst så betyder inte det att jag inte vill umgås med mina vänner så mycket jag kan eller för den delen ställa upp extra för min arbetsgivare utöver betald arbetstid om det behövs. Och är det internet som behövs för att lyckas med detta så hoppas jag att kritikerna förstår detta.

Nu behöver jag ta nästa “drog”, ett svalkande dopp i poolen och den obligatoriska njutningen i solstolen.