Jag har ju själv i min tidigare ungdom besökt Stockholm för att vakta vårt fina slott i Gamla Stan. Men det är lite slavkänsla, att stå där i sin lilla kur och öppna grinden för typ 1 människa varannan dag. Du äter, sover, står, äter, sover, står…
Det tråkiga med Logården-platsen är att du ser NK-klockan hela tiden och ser hur sakta klockan tickar framåt. Passet verkar aldrig ta slut. Det positiva är dock utsikten. Nu är det lite trist, men vyn över Skeppsbron och vattnet och Grand Hotell är fin på kvällskvisten.
Ja, högvakten får väl räknas som en upplevelse men ingen som man direkt längtar efter att göra igen.
0 thoughts on “Logården “slav””