Jag, och säkert många med mig, håller med om att det just nu i Sverige är mycket skitsnack i fokus och lite verkstad. Se bara till exempel på hela den här Wanja Lundby Wedin/AMF/LO-skandalen. “Jag och styrelsen hade inte sett dessa dokument”, bekvämt att säga när man står i rampljuset och inte vågar ta ansvar.
Ett brittisk byggbolag som nyligen gick i konkurs hade tydligen en riktig rubin i bokföringen. Stenen var värderad till 130 miljoner kronor av en italiensk firma, men köptes till det brittiska bolaget för endast 3,5 miljoner kronor. Och dessförinnan hade den handlats för 150.000 kronor. När redovisningsbyrån Ernst & Young gick igenom räkenskaperna och ställde den italienska värderingsfirman mot väggen, så dementerade de förstås att någon värdering alls har gjorts. Mycket lämpligt. Var Wanja Lundy-Wedin ordförande i den styrelsen också kanske, kan man undra.
Och SL har under halva förra året haft sina laddningsmaskiner för accesskorten framme med en stor skylt: “Snart är det dags”. Jo, tjena. Ett halvår senare spottar jag i Gullmarsplan att något äntligen har hänt. Nu när maskinerna väl är framme, korten har börjat säljas så ska de bara våga sluta sälja pappersmånadskorten och säga till sin personal på Tvärbanan att faktiskt scanna av alla access-korten inte se så himla besvärade ut.
 |
| Från Bloggat om |
