[pe2-gallery style=”margin:6px;” ][/pe2-gallery]Under torsdag och fredag denna vecka var jag på en tur till Vissefjärda som ligger en bit utanför Emmaboda. Jag var där tillsammans med ett gäng kollegor för att vässa på våra ledarskapsförmågor på utbildning. Vi hade fått klara instruktioner innan avfärd vad som skulle med och vad som inte fick tas med, det var så tydligt att jag nästan blev mer och mer rädd varje gång jag läste igenom mailen om utbildningen.
Men det var inte så farligt som jag trodde, utan bara riktigt kul och lärorikt. Jag måste säga att nu i efterhand så har jag fått med mig ett stort bagage med kunskap kring ledarskap. Förutom flera moment och övningar tillsammans så hade vi i gruppen också fått i uppdrag att spendera natten tillsammans i ett gammalt 20-manna-militärtält. Och det var grundligt många minnen från lumpen tiden som kom tillbaka. Det var lukten av sot, latringrävning och så myset kring elden. Härligt. Men vad jag kommer ihåg så var sömnen bättre under lumpen för när jag vaknade på fredagsmorgon så kändes det från tårna upp till knoppen en viss stelhet. Antingen var sömnen eller liggunderlaget i lumpen bättre, eller så har jag blivit äldre. Det måste ha varit liggunderlaget.
[pe2-gallery style=”margin:6px;” ][/pe2-gallery]
När sista momentet var över på torsdagen så var det dags för middagen, där Kaj tog ett starkt tag kring wokpannan och köttet. Robban körde en omgång framför grönsakerna med en kniv och skärbräda. Tro det eller ej, men maten blev fan det bästa jag någonsin ätit ute i fält. Sedan hade vi kanske bättre förutsättningar att skapa något gott än vad vi hade i lumpen med frystorkad mat, vi hade ju ändå fräscha grönsaker och en fet fläskfilé (eller kanske två). Kalaset kryddades med sweetchili-sås och soya som satte pricken över i:et. Det var så gott att när jag förklarade det för Lena när vi kom hem så blev vi båda sugna på att testa det i vecka fast med kyckling istället för fläskfilé. Det måste väl vara det ultimata betyget för ett recept?
Efter två dagar i Vissefjärda med fullfart i övningar, gott sällskap och en tuff natt med eldpost som bröt av mitt i sovandet, så var vi helt slut när vi kom tillbaka till Smålandsflygplats utanför Växjö. Planet som mötte oss från Flysmaland var nog det minsta jag någonsin åkt med, typ 35-40 platser kanske. Det var en rad med en stol på ena sidan av gången och en rad med två stolar på andra sidan. När ni kikar på bilden så ska ni tänka på att jag sitter på raden nästlängst bak (!) Min kollega Samuel testade även toaletten när vi var uppe i luften och ja, den var lika nedskalad som allt annat. Vi kom dock fram till Bromma efter ca 1 timme vilket var positivt men nästa gång åker jag gärna en Airbus A380 eller liknande.
0 thoughts on “Slutkörd efter ledarskapscamp”