Min dotter har (minst) en mani för stenar. Dessa stenar ska samlas och bäras med, och ser de smaskiga ut åker de in i munnen en vända.
Som tur är, eller otur…, har vi ett stenlager utmed husväggen på baksidan så att stensamlaren Elvira kan hålla igång sin mani.
Vi är på väg till Colorama och i väntan på bussen lyckas stensamlaren hitta en souvenir att bära och en att suga på. Fräscht Elvira.
