Ska jobba en vända idag trots att jag är ledig över sommaren. Behöver göra några avtämningar så ju nu njuter jag av solen lite vid Djurgårdsbron. Jag tog bussen till Nybroplan och promenerade hit och på bussen slogs jag av tanken som nu slår ner på mig igen – jag älskar Stockholm.
När jag promenerade längs Strandgatan och kände värmen och blickade över Nybroviken så kändes det underbart. Strandgatan mer känd som gatan där “grädden” bor är även ett fint promenadstråk.
Nu sitter jag på en parkbänk och njuter av vyerna, vattnet som guppar under Djurgårdsbron och Nordiska muséet som tornar upp bakom de urgamla träden nedanför. Samtidigt som det är lugnt och sommarvarmt så är det idag också lite action just här – spårvagnsledningarna har troligen blivit påkörda vilket satt spårvagnen och hela korsningen samt trafiken över till Djurgården ur spel, inga bilar kommer fram alls och alla från Strandvägen leds in mot Östermalm istället. Det kryllar av poliser också, antagligen för att hantera trafiken och den allvarliga situationen då elektriska ledningar hänger och dinglar inom räckvidd för nyfikna armar.
Det är nog blandningen av denna lugna och härliga stämning, och all action som gör Stockholm unikt för mig. Man kan ena dagen njuta av all hets i storstaden och nästa ligga i lugnet i trädgården flera mil från gräddhyllan på Strandvägen.
Nä nu ska jag sluta pladdra och röra mig vidare från min parkbänk, men i ärlighetens namn hade jag kunnat sitta kvar här i minst en timme eller så och bara njuta av mixen som spinner igång euforin inom mig.
