Tåget har för ett tag sedan lämnat perrongen i Stockholm med sikte på Skåne, och för oss Hässleholm. Och vi är med på tåget, skönt. Inte för att det egentligen var någon fara eftersom vi hade bokat taxi i god tid i förväg och haft både marginal, skärp, hängslen och buffert i åtanke. Jag behöver inte säga mer än att vi var på Centralstationen i tid.
Dock så var inte tåget i tid när det gick, det var inte helt oväntat försenat. Tydligen var det strul med att matpåfyllningen var försenad och inte kom fram, vilket föranledde att tåget stack utan matpåfyllning. Och det innebär en knustorr bistrovagn med inte ens vatten till försäljning.
Fast problemen i vår vagn började mycket tidigare innan de upptäckte att matpåfyllningen inte skulle komma. Flera passagerare var dubbelbokade. Ett smart sätt för SJ att sälja fler biljetter, “vi låter 2-3 personer betala per sittplats så har vi ökat lönsamheten på kort sikt”. Det blev lite pow wow i vagnen så klart och som tur för mig och Lena var inte våra stolar inblandade i fighten. För det var inte bara en plats som det blev dubbelbokningsproblem kring, det var flera stycken dock inte så många som 200… Och dramat slutade med att konduktören ropade ut och bad alla dubbelbokade att sätta sig i restaurangvagnen. Och tror ni att dessa stackare kommer att få någon ersättning av SJ när de klagar efter jul? Säkerligen inte, de fick ju åka med…
Så vi är nu fast i en isolerad testosteronpil, med ingen chans att få en kaffe eller ett glas vatten. Eller en fralla till respektabelt överpris. Hade dåtidens adel som var dem som åkte första klass på sin tid nöjt sig med detta? Troligen inte. Troligen skulle några huvuden rullat eller galgar blivit upptagna på stadens torg. Det är ju första klass vi åker men på ett vanligt Intercity-tåg och inte något X2000. Så jag vet inte om det egentligen kan kallas första klass. Det är ju som andra klass fast med glesare mellan stolarna. Fast för inte så länge sedan var det säkert jättehausssat att åka med så här glest mellan stolarna så jag kallar det för dåtidens första klass.
Det får ju en att tänka till lite på utvecklingen de senaste åren och ens egen generation kontra tidigare. Har vi blivit mer bortskämda med service och uppassning från samhället och företag, tro? Säkert. Fast kanske på ett anpassat sätt för vår generation. Nu längre är det ingen som bryr sig om du håller upp dörren för dem eller inte. De tycker säkert bara att du är dum i huvudet som inte fattar att dagens teknik ser till att dörren kan öppna och stänga sig själv med en handtryckning på dörrknappen.
Konduktören har utropat att vi kanske får lite matpåfyllning i Linköping, vilket är om ett par stopp. Vi kan säkert hålla oss tills dess, och vi har faktiskt köpt på oss lite på Pressbyrån innan vi steg på. Men om det inte så mycket kaffe som kommer på i Linköping så hoppas jag att det blir en strukturerad matransonering där vi prioriteras lite högre än det vanliga folket. Vi åker ju faktiskt i dåtidens första klass.
0 thoughts on “Tågstrul i dåtidens första klass”