På väg in till city med Lena och Elvira. Lena behöver träffa tandläkaren och då passade vi på att trycka in ett besök för mig också. Jag är inte så oroad som jag brukar vara, senaste gången var i och för sig flera år sedan men de har liksom inte isat i tänderna. Så det känns som om att jag inte har några/så många hål, eller allvarliga hål. Kanske några början till hål.
Fast kollar du min historik så har jag i princip på alla tandläkarbesök hittat hål som ska lagas och notan för jobbet har varierat. En gång har en tandläkare sagt efter en undersökning att jag inte haft några hål. Nu i efterhand känns det som om den inte visste vad den borde. Kommer ihåg att jag nästan ville skrika “Det har jag visst det, gräv lite djupare så hittar du säkert något!”. Känns bra när jag tänker på det att jag höll snattran.
