[pe2-gallery style=”margin:6px;” ]
[/pe2-gallery]
Imorse blev det våffelfrukost med hela familjen. Visst ser det smarrigt ut? Det blev en liten “minitävling” om vilken smet som var godast också. Lena hittade ett öppet paket med färdigblandat pulver men det var inte tillräckligt för att mätta alla våra magar. Så jag gjorde en egen smet också baserat på ett recept från Lenas gamla hemkunskapsbok (ni vet den där blåa).
Nu i efterhand när jag tänker på det så hade vi också en konstig diskussion om träning mitt i allt. Eller det var ju en bra diskussion då träning i sig är ju bra om vi kommer igång med, men att prata om det när man slafsar i sig nygräddade våfflor med vispad grädde och hallonsylt kändes så där. För att återgå till smet-tävlingen så tyckte jag som ensamt härskande domare att min hemmagjorda smet var bättre, våfflorna blev mycket knaprigare och fick bättre färg. Nej, jag gräddade inte våfflorna från min smet längre i järnet utan de gräddades lika länge (tills lampan började lysa).
